GGN 2017 – tre varv och en bättre middag senare


2015 körde jag, som den grönaste av nybörjare med ungefär ett halvårs enduroträning i kroppen, fem varv i min tävlingsdebut i Gotland Grand National. 2016 var förhållandena annorlunda och jag klarade inte fler än fyra varv. I år blev det tre varv.

Det skulle kunna indikera att jag, tvärtemot all logik, blir sämre och sämre ju mer jag tränar. Det kan förstås stämma, men just i år fanns det även vissa externa omständigheter som jag med bestämdhet vill hävda spelade in, bl.a. en liten fadäs som har med kontaktlinser och min närsynthet som gränsar till blindhet att göra.

Detta tänker jag utveckla i ett senare inlägg, när jag har nåt bekvämare än mobilen att författa med. Jag vill dock avsluta det här inlägget med att nämna att GGN-menyn på Bolaget i Visby är väl värd pengarna. Att en restaurang med fransk profil, tungvrickande meny och handgjorda bestick serverar en GGN-rätt helt utan krusiduller visar på att man är väl förtrogen med den genomsnittlige deltagarens behov. Efter GGN vill man inte ha fransk fine dining. Man vill ha nåt stabbigt. Man vill ha en köttbit och några bärs.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s