Debut på den internationella scenen

Igår åkte jag Finlandsfärja. Inte för att som annars är brukligt sjunga Bon Jovi i karaokebaren, smygdricka extrapriswhisky i hytten och somna i en livbåt, utan endast för att frakta mig själv och hojen till Finland. Imorgon ska jag nämligen köra Vierumäki Grand National, ett varvlopp som enligt utsago ska likna de svenska klassikertävlingarna i upplägg. Jag måste säga att allt med att åka utomlands för att tävla känns rejält fränt. T.o.m. den internationella licensen jag varit tvungen att skaffa, en guldfärgad sak med FIM-logga och allt, känns liksom mycket fetare än den vanliga silverfärgade nationella licensen. Svårare än så är det inte att få mig att glatt hosta upp femhundra spänn extra; kladda bara på lite guldfärg på vad det än må vara.

Svag av sömnbrist – jag knoppade nog inte mer än nån timme inatt eftersom hundratalet fyllproppar på färjan löpte gatlopp i korridorerna och ylade som en varulvsflock fram till småtimmarna – prioriterade jag ändå att ta en vända till banan i eftermiddags för att tjuvkika lite. Baserat på den korta bit av spåret som jag orkade promenera känns det som att det kan gå väldigt, väldigt fort imorgon. Banan verkar ungefär som Stångebro, fast utan stalp. Ganska mjukt underlag alltså, och långa raksträckor som garanterat kommer bjuda in till hastigheter långt över vad som är hälsosamt. Faktum är att raksträckan efter varvningen är så lång och platt att jag redan nu oroar mig för att jag kommer bli tvungen att ta reda på vad som skulle hända om jag växlar uppåt från fyran. Hua!

Kolla. Den tar ju aldrig slut.


Till morgondagens tävling har jag faktiskt inte gjort någon målsättningslista. Det är kanske lite fegt, men den här tävlingen har aldrig körts förut och jag tycker att det är svårt att sätta upp målbilder när jag inte har en aning om vad som väntar. Finland är dock ett land med starka endurotraditioner, så jag tror i alla fall att vi kan vara förvissade om att de vet hur man lägger ett bra endurospår här i de tusen sjöarnas land. Fast det där med tusen sjöar misstänker jag personligen är ett klassiskt utslag av lillebrorskomplex: ”Jaha Sverige, ni skryter om att ni har så stora sjöar, men vi har MÅNGA sjöar! Jättemånga! Säkert tusen stycken har vi.” Jag räknade varenda vattenpöl mellan färjeterminalen i Åbo och tävlingsområdet och kom inte upp i mer än drygt tio stycken. Man har garanterat friserat siffrorna för att det ska låta ballare.

Annonser

1 kommentar

Filed under Okategoriserade

One response to “Debut på den internationella scenen

  1. McPiller

    Lycka till! Hade varit sjukt kul att prova på den tävlingen men då man är oskuld i tävlingssammanhang får det vänta tills nästa år! // mcpiller http://www.mcpiller.se

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s