Målsättningar inför GGN 2016 – uppföljning

1) Kör minst fem varv – Inte check.

Jag körde fyra varv och svek därmed mig själv och en hel endurovärld. Jag skulle kunna förklara hur mycket mer svårkört det var i år, beskriva köbildningen vid Allhage myr, ursäkta mig med all tid jag fick ägna åt att få loss hojen ut Hästskons lera, men det gör jag inte. Jag skulle tappa all trovärdighet. Efter förra årets tävling konstaterade jag krasst och utan omsvep att fem myror är fler än fyra elefanter och att fem torra varv är fler än fyra blöta. Det uttalandet gäller fortfarande, även om det nu kom tillbaka och exploderade i ansiktet på mig. Fyra blöta varv är färre än fem torra och jag misslyckades med min första punkt på målsättningslistan. Fan!

2) Nå en högre placering än i fjol – Check.

Trots att jag körde ett varv mindre i år klättrade jag några hundra placeringar i den totala resultatlistan och nästan hundra placeringar i resultatlistan för min klass. Bra gjort Nybörjaren! Det där med att komma på den övre halvan av resultatlistan verkar det dock vara värre med, även om jag inte vet säkert. Det är nämligen lite invecklat.

Så här ligger det till. Enligt den officiella resultatlistan var det drygt 2500 deltagare i år, men enligt GGN:s hemsida var det över 3200 anmälda. ”Håhåhå, du har förstås glömt att räkna deltagarna i veteran-, el- och ungdomsklasserna som körde på fredagen. Dessa räknas naturligtvis in i det totala antalet anmälda, men räknas inte i lördagens resultatlista,” tänker nu någon outhärdlig besserwisser ute i stugorna. Ingalunda, bäste herr Besserwisser (besserwissern är en man, har jag bestämt, och han låter lite som Erik Hamrén på rösten), jag har tänkt på det också. Det totala antalet deltagare i fredagens klasser är dryga 200. Lägger vi ihop fredagens och lördagens resultatlistor saknas alltså fortfarande c:a 500 deltagare. Vad hände med dem? Kom de aldrig till start? Nä, jag köper inte att 15% av deltagarna inte dyker upp. Kanske bröt de loppet innan de ens kört ett varv. I resultatlistan finns nämligen inte en enda förare som saknar sluttid. Men skulle alltså 15% av förarna skrota bort sig redan på första varvet? Det låter mycket. Det kanske verkar som att jag hänger upp mig väldigt mycket på det exakta antalet startande, och det beror på att jag hänger upp mig väldigt mycket på det exakta antalet startande. Det är nämligen helt avgörande för om jag har placerat mig på den övre halvan eller inte. Har 2500 förare startat har jag misslyckas, har 3200 förare startat har jag lyckats. Livsviktiga uppgifter alltså. Men i själva målsättningslistan är det ändå check, eftersom jag placerade mig bättre än i fjol.

3) Kör inte fast på Allhage myr – Check. Fast det var nära.

Det var just ingen lera på Allhage myr i år. Vatten, däremot, fanns i överflöd. Jag såg med egna ögon hur arrangörerna pumpade vatten över myren på fredagskvällen, trots att det regnat rejält under veckorna innan tävlingen. På lördagen skulle det visa sig att det kanske var lite onödigt. När jag kom fram till myren på första varvet visade det sig att merparten av förarna körde en omväg runt vattnet via en smal jordvall, varpå en rejäl kö hade bildats. Jag såg min chans att plocka placeringar och gjorde mig beredd på att forcera vattenmassorna. Alla hojar i kö gjorde att sikten var starkt begränsad och jag hade därför bara några decimeter kvar till vattnet när jag insåg att hela pölen var full av havererade hojar. Vattnet var helt enkelt för djupt. Cyklarna fastnade, välte, tog antagligen in vatten i cylindern och startade förmodligen inte igen på några dagar. Jag nöp allt vad jag orkade i hejdarna, fick stopp på hojen i sista sekund och baxade med handkraft upp cykeln till tryggheten på jordvallen istället. När jag kom fram till myren på mitt andra varv hade man spärrat av vägen genom vattnet. Det var nog ett klokt beslut.

4) Slå Masen – Check.

Det här vågade jag inte riktigt tro på innan. Det blev dock som i mina önskedrömmar. Vi var jämna efter det första varvet, men Masen gjorde ett riktigt Masen-varv på det andra och tog en rejäl ledning. Kanske tröttnade han eller blev övermodig, för han tappade försprånget under ett svagare tredje varv där vi båda även gick in i depå. Efter tre varv skilde tre sekunder mellan oss. I mål stod jag som segrare med hela 15 sekunders marginal. Efter mer än tre timmars varvloppsenduro över nästan tio mil hade man alltså inte ens hunnit lägga in en snus på den tid som skilde oss åt.

5) Kör ett varv som är snabbare än något av Henning Pennings varv – Check.

Det här var på tiden! Mitt snabbaste varv var snabbare än Henning Pennings långsammaste varv. Det var även snabbare än Pennings näst långsammaste varv. Faktum är att mitt snabbaste varv var snabbare än Pennings snabbaste varv. Tyvärr var mina övriga varv långsammare än samtliga Henning Pennings varv, så han slog mig på totalen. Han har en otäck jämnhet i sin körning, den slickepotten, och dessutom envisas han med att aldrig gå in i depå. Jag fattar inte hur han gör. Kan man ens köra eco driving med en endurohoj?

En festlig grej är för övrigt att det exakta ögonblicket då Henning Penning körde om mig förevigades av SVT:s kameror. Jag trasslade till det vid ett spårbyte i Hästskon och körde fast. Fem sekunder senare kommer Henning Penning smygande i exakt det spår jag just lämnat och krånglar sig förbi. Jag kommer för alltid hävda att han aldrig hade lyckats köra om mig om jag inte gjort det ödesdigra misstaget att lämna det spår som bevisligen var rena rama motorvägen. Under själva tävlingen såg vi för övrigt inte skymten av varandra efter starten. Det var Penning som upptäckte sammanträffandet vid Hästskon på SVT Play för en timme sen.

6) Gör ett depåstopp på mindre än sex minuter – Kanske check, kanske inte.

Jag hade bestämt för mig att tiden för depåstoppet redovisades separat i fjolårets resultatlista. Nu när jag kollar mina resultat från 2015 så står stoppet inte med. Har jag drömt allting? I år redovisas tiden för depåstoppet i varje fall inte, så jag kan bara gissa. Jag skyndade mig verkligen, men tidsuppfattningen blir lite rubbad under tävlingsdagar så jag kan inte svära på att det gick snabbare än sex minuter. Hastighetsbegränsningen i tankslingan är bara 10 km/h, så mycket tid går förlorad bara på vägen till och från depåtältet. Jag hade god hjälp av några av klubbens eldsjälar som ställde upp som depåslavar, men det hindrade inte mig från att återigen klämma ut en halv tub energigel över tröjan och hjälmens hakrem. Till nästa år ska jag fixa sugrör eller en uppsättning kanyler.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s