Nybörjaren ska köra Enduroklassikern

De fyra kraftproven Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet utgör tillsammans En svensk klassiker. De är även astråkiga. Nio mil på skidor? Har man nio mil snö att tillgå ser man till att sladda upp några sköna snöspår. 30 mil på cykel? En cykel ska ha motor för att räknas. Tre kilometer simning? Man ska undvika vatten, för annars kan det tränga in i cylindern. Tre mil löpning på Lidingö? På Lidingö får man inte köra hoj och därför finns ingen anledning att åka dit.

För oss som förstått allt ovanstående finns Svensk enduroklassiker som överlägset alternativ. För att kvittera ut sin välförtjänta klassikermedalj krävs att man under ett och samma kalenderår genomför Stångebroslaget, Ränneslättsloppet och Gotland Grand National. Jag har nu anmält mig till samtliga. Lite väl tidigt att anmäla sig till Ränneslätt och GGN kan tyckas, men intresset verkar rekordstort och platserna går åt som kedjespray på sandbana. Det är säkert Anders Erikssons fel. När han slaktade svensk idrottselit i Mästarnas mästare i vintras var det nog många som insåg hur ball och vältränad man blir av att köra enduro och bestämde sig för att hoppa på tåget. Fullt förståeligt egentligen.

1772451758_8d74747c71_o

Det finns betydligt sämre förebilder än Anders Eriksson. // gary busey av andrea lunin / CC BY-SA 2.0

Jag får sällskap i min klassikersträvan av Masen, Strömming och Henning Penning. Champ velade länge, men konstaterade till slut att han inte tycker om de större tävlingarna. Det är för många långsamma söndagsförare som blockerar spåret, säger han. Med hans egna ord, ”jag vill bara vara ifred i min skog.” Vi andra föreslog att han ju kunde åka med som depåslav om han ändå inte tänkte köra själv. Han skrattade bara till svar och jag tror inte att han slutat än.

Nästa helg går den första klassikertävlingen, Stångebroslaget och förberedelserna är i full gång: olja och luftfilter ska bytas, jag ska slänga på ett par fräscha däck, och bakgrundsplast och startnummer ska klistras fast. Av detta är definitivt bakgrundsplasten det mest tidskrävande. Eftersom det vore roligt att för en gång skull ställa sig på startlinjen med bakgrundsplast som inte ser ut som ett klipp och klistra-projekt från kyrkans barntimme tänkte jag anstränga mig lite extra den här gången. Vi får se hur det faller ut.

Lämna en kommentar

Under Okategoriserade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s