Monthly Archives: mars 2016

Århundradets erbjudande

Det här erbjudandet, riktat till just mig och min endurohoj, landade i brevlådan härom dagen:

erbjudande

Erbjudandet innehåller inga förbehåll om att jag t.ex. måste befinna mig på en allmän väg för att berättigas assistans, så det vore festligt att se hur de skulle reagera om jag begärde ut en mekaniker, en bärgare och en hyrbil nästa gång jag kör fast i ett surhål och fyller cylindern med vatten mitt i Sjumilaskogen. Och jag kanske borde kolla om det finns några bättre hotell i närheten av endurospåren?

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Ändrade tävlingsplaner

Jag har inte råd att köra mer på Åsätra. I slutet av december åkte jag dit tillsammans med Champ och Borgmästarn och åkte därifrån med en trasig hoj och ett stort hål i plånboken. Körningen gick faktiskt ganska bra och självförtroendet stärktes rejält, men som vanligt i mitt fall är det en hårfin gräns mellan självförtroende och hybris. Upp som en sol och ned som en pannkaka – enklare än så kan mitt enduroliv inte sammanfattas.

Det här var en dag då jag efter mitt sedvanliga uppvärmningsvarv körde riktigt bra och självförtroendet växte för varje varv. Eftersom jag nu kört banan så många gånger såg jag till slut ingen anledning att sakta ned under partier med skymda bandelar; jag visste ju ändå vad som väntade efter kurvan, eller krönet, eller vad det nu vara månde. Just innan ett skymt backkrön bestämde jag mig därför för att dra på ordentligt för att förhoppningsvis få till ett snyggt skutt över toppen, men eftersom jag körde mycket fortare än jag vanligtvis gör hamnade jag inte ens i närheten av mitt standardspår i den efterföljande nedförsbacken utan drullade istället rakt ut i ett stenröse. Framhjulet slog i en sten som var för stor för att köra över, det tog tvärstopp och jag tippade omkull. En ganska odramatisk dussinvurpa egentligen, men eftersom vi befann oss på Åsätra var banan full av sten och jag gjorde därför min sedvanliga vurpkontroll: har huvudet lossnat från kroppen? Har jag tappat känseln i benen? Har jag pissat på mig? När jag besvarat samtliga frågor nekande baxade jag upp hojen, och eftersom jag inte ville göra mig till åtlöje i depån ännu en gång tog jag en rejäl titt på motorn innan jag körde vidare.

svänghjulskåpa

Nästa gång Åsätra mördar min hoj ringer jag polisen.

Champ såg positivt på det hela och förde nåt resonemang om att jag kör sönder saker för att jag blivit en så pass duktig förare att jag börjat ta risker i spåret och att det i sin tur tyder på att läroprocessen går framåt. Jag hade dock lite svårt att ta in berömmet (eller vad vi nu ska kalla det) eftersom jag inte kunde se längre än att jag på mina två senaste besök på Åsätra lyckats köra sönder två motorkåpor. För omväxlings skull var det dock den vänstra kåpan som spräcktes den här gången. Jag vet inte ens om det sitter nån kåpa i mitten av motorn, men om det gör det lär det vara den jag kör sönder vid nästa besök i Åkersberga.

Vart vill jag då komma med det här? Jo, läskunniga läsare har kanske noterat att jag skrev fyra inlägg av ungefär en telefonkatalogs längd vardera om min tävlingsdebut på Gotland Grand National i höstas. Av de fyra inläggen kan man dels dra slutsatsen att jag är fullkomligt bindgalen och dels att jag tycker att det är barnsligt roligt att tävla. Jag var alltså inställd på att ställa upp i en lokal vintercup som drog igång strax efter nyår, men tydligen är jag ensam på norra halvklotet om att köra sönder just den här kåpan, så den skiten fanns inte i lager hos min reservdelsåterförsäljare. Man fick beställa kåpan från tillverkaren med en leveranstid på drygt två månader, så när den väl landade i brevlådan hade halva cupen redan varit. Sen skulle ju förstås eländet på plats också.

Har ni bytt den här kåpan nån gång? Det hade inte jag. Jag hade förväntat mig ungefär samma procedur som när jag bytte kåpan på högersidan, men om ett byte av den högra kåpan är en underbensamputation med fogsvans är ett byte av den vänstra kåpan thoraxkirurgi med boxningshandskar på händerna.

öppen kåpa

Titta på allt jox därinne. Minst hälften av grejerna fyller säkert någon form av funktion.

Hela grejen verkade ungefär som att rensa en aborre och sen försöka stoppa tillbaka innehållet på sina rätta platser igen. Jag tror att det mesta bara kan sitta på ett enda sätt, men eftersom jag ogärna chansar när det kommer till sånt här tog jag så många bilder på varje steg av processen att jag inte ens hade tillräckligt mycket lagringsminne kvar i telefonen för att ta en segerselfie när jag var klar. När grejerna satt på plats och allt var förberett för en provstart började jag med att fontänskjuta en halvliter motorolja rätt upp i skrevet eftersom jag glömt skruva fast locket till oljepåfyllningen, men när jag väl åtgärdat det lilla problemet brummade motorn glatt igång. Jag bestämde mig därför för att betrakta operationen som lyckad totalt sett.

Hojen borde alltså vara körklar vid det här laget, men med tanke på att jag inte kört en meter på hela året så hoppar jag nog över de deltävlingar som är kvar av vintercupen. Det är lite synd eftersom jag blir mer och mer övertygad om att jag vill köra några tävlingar innan den första klassikertävlingen, Stångebroslaget, som går i juli. Hos klubbkompisarna pratas det om Jordsprätten som en rolig och tillgänglig tävling. Den kanske skulle kunna vara nåt. Men är det tillräckligt?

 

 

1 kommentar

Filed under Okategoriserade