Monthly Archives: oktober 2015

Målsättningar inför GGN – uppföljning

1) Klara besiktningen – Check

Efter alla problem kvällen innan hade jag förväntat mig ett världskrig för att få igång hojen på tävlingsdagen, men den startade med en oskyldig min utan minsta lilla krångel. Gubbarna vid besiktningen verkade dessutom extremt stressade, så efter några oengagerade ryck i framdäcket och hasplåten var jag godkänd för start.

2) Få igång hojen vid start – Check

Se ovan. Bågen gick igång så enkelt att jag nästan glömde bort att peta i en växel innan jag gav full gas.

3) Inte bryta på grund av motorcykelhaveri – Check

Hojen gick som en klocka hela tävlingen. Tyvärr betyder väl det att den kommer jävlas ordentligt med mig på någon träning framöver för att kompensera.

4) Inte bryta på grund av förarhaveri – Check

Inga vurpor och jag kände mig oförskämt fräsch hela loppet. Hade jag bara kunnat köra båge hade jag nog orkat köra fortare.

5) Inte vurpa i hästskon och bli intervjuad storgråtande av SVT i direktsändning – Check

Inte som helst problem. Jag har dessutom kollat hela sändningen på SVT-play och jag syns inte till någonstans, vilket förstås är skönt eftersom jag ser så tafatt ut på hojen att min uppenbarelse gör sig bäst på radio.

6) Hitta till depån – Check. Till slut.

När jag efter tre varv äntligen förstod var man svängde av mot depån insåg jag att vi hade satt upp tältet helt åt helvete galet. För att komma på plats var jag tvungen att ta sats över en bergsknalle och köra rakt igenom grannens tält. Jag vinkade och försökte se ut som att jag visste precis vad jag höll på med. Under själva stoppet var jag så stressad att jag klämde ut en hel förpackning energigel över tröjan och nackskyddet.

7) Inte skada mig. Allvarligt i alla fall – Halvt check

Ingen hade berättat för mig att man kunde få skavsår i röven. Varför, varför, varför varnade ni mig inte?

8) Inte komma sist – Check

Jag kom inte sist. Jag slog t.ex. Jocke Ljunggren (ja ja, han bröt, men i historieböckerna kommer mitt namn ändå stå före hans i resultatlistorna). Konstigt nog har han inte nämnt mig på sin hemsida.

9) Köra fyra varv eller mer – Check

Jag körde inte fyra varv. Jag körde fem. Gotland Grand National har i och för sig aldrig varit så torrt, men fem myror är fler än fyra elefanter och fem torra varv är fler än fyra blöta.

10) Inte försova mig till båten hem på söndag – Check

Man kan inte försova sig om man inte somnar för att man hålls vaken av skavsåren i röven.

5 kommentarer

Filed under Okategoriserade

Gotland Grand National – när dammet lagt sig

  
Det där var ju inte så märkvärdigt.

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Målsättningar inför GGN

Utan inbördes ordning.

1) Klara besiktningen. Poltergeisten har varit på skojarhumör idag och jag fick därför inte igång hojen förrän besiktningen hade stängt, kicken gått av och jag tvingats byta tändstift i beckmörker. Behöver jag ens säga att jag inte kunde hitta hälften av verktygen när jag var klar? Förhoppningsvis tar Poltergeisten sovmorgon imorgon så att jag åtminstone lyckas komma till start.

2) Få igång hojen vid start. Se ovan.

3) Inte bryta på grund av motorcykelhaveri. Se ovan.

4) Inte bryta på grund av förarhaveri.

5) Inte vurpa i hästskon och bli intervjuad storgråtande av SVT i direktsändning.

6) Hitta till depån. En vänlig bloggläsare har varit storsint nog att  berätta hur jag ska hitta till depåområdet, men jag har ingen aning om hur jag ska hitta till just mitt depåtält eftersom vi reste det med ljuset från en mobiltelefondisplay som enda belysning. Jag vet nog inte ens vilken färg tältet har.

7) Inte skada mig. Allvarligt i alla fall.

8) Inte komma sist.

9) Köra fyra varv eller mer.

10) Inte försova mig till båten hem på söndag.

4 kommentarer

Filed under Okategoriserade

Mindre än en vecka till GGN

Det är mindre än en vecka kvar till start och jag har givit upp alla föreställningar om att komma till Gotland Grand National i hyfsad fysisk form eftersom jag måste tillbringa all ledig till i garaget. Hojen tvingar mig till det, förstår ni.

Att cykeln har sinne för humor och en förkärlek för practical jokes visste jag sen innan, men på senare tid är det som att den blivit besatt av en poltergeist. Ni vet för inte alls länge sen då jag gjorde mig väldigt märkvärdig över att jag bytt bromsbelägg? De beläggen käkades upp tillsammans med bromsskivan häromsistens.

Om jag bara kunde vänja mig av med min ovana att bromsa så skulle nog beläggen hålla mycket längre.

Om jag slutar bromsa skulle beläggen hålla mycket längre, och det skulle jag spara flera hundra spänn på.

Efter att ha kört några varv på hemmabanan, som för övrigt var i samma sorgliga skick som sist, märkte jag att bromsarna började gnissla som på ett gammalt ånglok. Eftersom det på inga sätt är ovanligt att min hoj ger ifrån sig missljud – jag gissar att det låter så när poltergeisten garvar för att jag gjort något klantigt – reagerade jag inte nämnvärt på detta, utan det var först när jag tvättat eländet som jag insåg att det jag hört var ljudet av ett bromssystem som långsamt tar livet av sig. För att vara mer specifik hade kolven av någon anledning kärvat fast och gled inte tillbaka in i oket som den skulle. Varje inbromsning tryckte ut kolven mer och mer, och till slut hade den böjt bromsskivan som i sin tur hyvlat ned bromsbeläggen som en bit parmesan.

En reservdelsbeställning och några kvällar i garaget senare var det dags för genrep på Åsätra (eller Lugnets motorstadion, som jag fått lära mig att själva banan heter. Vem kom egentligen på det fullständigt missvisande namnet förresten? Det är ju som att döpa ett fängelse till Frihetsgården). Körmässigt blev det en riktigt lyckad repetition, bl.a. eftersom jag lyckades med det som jag tabbade mig så kapitalt med sist jag var här: istället för att bromsa nedför klippkanterna med framhjulet först vågade jag äntligen gasa på, hoppa utför kanterna och landa i säkerhet med båda hjulen samtidigt på plan mark, men sen var det ju det här med hojen. Jag minns att jag vid något tillfälle noterade ett metalliskt klånk när hasplåten slog i en sten vid landningen, men återigen gav jag blanka fan i hojens knirranden och knarranden och körde glatt vidare, oförskämt nöjd med mitt klippskuttande. När jag kört färdigt och som bäst skrävlade om hur bra allt gått för alla som orkade lyssna frågade någon i hopen (nåja) av åhörare varför mitt högra byxben var så oljigt. När jag böjde mig ned för att se efter var det dock inte brallorna som fångade mitt intresse.

Det är, eh, för extra kylning. Så man kan köra ännu snabbare.

Det är, eh, extra ventilation. För bättre kylning. Så man kan köra ännu snabbare.

Med en rejäl spricka längs halva kopplingskåpan ska jag antagligen vara glad att jag inte fortsatte köra tills motorn skar, men samtidigt är det svårt att vara riktigt nöjd med tillvaron när en hel depå vrider sig av skratt åt att man kört motorn i småbitar utan att märka det. Utan att veta helt säkert har jag en teori om hur det hela gick till. Hasplåten har antagligen vid något helt annat tillfälle fått en smäll från sidan så att den böjts inåt just under kopplingskåpan. När jag sen brakade nedför klippkanten och landade på en sten tryckes hasplåten upp nån centimeter och gav en av de nedre bultarna till kopplingskåpan en sån kyss att hela skiten sprack.

Det är exakt såna här grejer jag inte behöver just nu. Jag har redan fullt upp med att serva hojen inför GGN utan att dessutom behöva reparera fanskapet. Jag menar, bara att klistra dit rätt bakgrundsfärg förtjänar ett helt eget inlägg och att få plats med startnumret, fyra siffror i stor storlek, på det minimala utrymme som tävlingsledningen anvisat bryter ju mot alla kända naturlagar.

Men jag har i alla fall köpt nya däck, jag menar ostar. Det blev ett par Metzelers. Fabriksnya.

1 kommentar

Filed under Okategoriserade