Härskarringen

Vad som borde ha varit en perfekt dag i spåret blev istället en inte särskilt perfekt dag i garaget, allt på grund av en kopparring stor som en femtioöring. Men vi tar det från början.

Idag var planen att ta en paus från nybörjarrecenserandet (ja, jag har testat fler banor än Rörken och Åsätra, men jag har inte orkat skriva recensionerna) för att avverka några varv på hemmabanan. Eftersom jag behövde skruva lite på hojen innan körningen blev jag i stort sett tvungen att stiga upp innan jag gått och lagt mig för att hinna vara startklar när banan öppnade kl. 10, men en sån här dag gjorde det ingenting: blå himmel, kanelbulle i matsäcken, depån full av glada och rentutav nyktra klubbkamrater, torrt och fint i spåret – helt enkelt perfekta enduroförutsättningar.

Det höll i 20 minuter. I en nedförsbacke hade jag plötsligt ingen bromsverkan på frambromsen, varpå jag fick fullständigt hjärnsläpp och glömde att jag hade fotbroms. Hade inte naturen hjälpt mig att stanna genom att placera ut en enbuske mitt i färdvägen hade jag väl fortsatt köra tills bensinen tog slut. Det positiva med det hela var dock att jag förmodligen forcerade nedförsbacken snabbare än jag någonsin gjort tidigare, så om det inte vore för att det är så besvärligt att pilla ut barr inifrån tröjan borde jag kanske köra helt utan bromsar fortsättningsvis.

Felsökningen krävde inte någon alltför avancerad forskning. Bromstrycket var nästan helt borta och vätska droppade från bromsslangens infästning i handbromsen.

Det kanske är bensinen som är slut? // Collaborating on Research av National Eye Institute / CC BY-NC-ND 2.0

Det kanske är bensinen som är slut? // Collaborating on Research av National Eye Institute / CC BY-NC-ND 2.0

Eftersom jag inte hade någon extra bromsvätska med mig hade jag inget annat val än att ge upp dagens körning och åka tillbaka till garaget för att förhoppningsvis få bukt med läckaget. Det hjälpte inte att dra åt bulten hårdare och jag skruvade därför bort bromsslangen för att inspektera komponenterna. Slangen var hel, så det blev inte fler delar att kontrollera än att till och med jag borde klara av det: en bult och två kopparringar. Jag hade väntat mig en spricka nånstans, en flisa som slagits ur, en deformering av något slag eller åtminstone skit som grott in, men grejerna såg ut som om de vore nya.

När jag stirrat på prylarna en lång stund utan att bli ett uns klokare kom en av klubbens garageinventarier förbi och undrade varför jag satt där med ögonen i kors och halvöppen mun som om jag just fått elchockterapi. Efter att ha förklarat mitt dilemma berättade Inventarien att kopparringar förr eller senare blir repiga, utan att de för den skull ser särskilt åtgångna ut, och att detta är tillräckligt för att de inte längre ska hålla tätt. Är ringarna repiga pressas bromsvätskan ut i små doser när man bromsar, och till slut – gärna i en nedförsbacke – är bromstrycket borta. Det är så djävulskt i sin enkelhet att man nästan misstänker att Sauron ligger bakom det hela.

It is a strange fate that we should suffer so much fear and doubt over so small a thing.

It is a strange fate that we should suffer so much fear and doubt over so small a thing.

Inventarien berättade vidare att kopparringar bör glödgas innan de monteras. Eventuell skit brinner upp, ojämnheter slätas till, och framför allt tätar ringen bättre om den skruvas fast medan metallen är varm och därför mjuk. Eftersom Inventarien äger alla verktyg i världen kunde jag använda hans gasbrännare till att fullständigt smälta en första uppsättning ringar för att sen glödga ytterligare ett par, som jag sen kunde bränna fingertopparna på vid monteringen.

När bromsslangen och kopparringarna var på plats återstod bara den lilla detaljen att fylla systemet med bromsvätska och pumpa upp tillräckligt tryck för att kontrollera om problemet var åtgärdat. Det här var inget som oroade mig nämnvärt eftersom jag bytt bromsvätska åtskilliga gånger. Med van hand skruvade jag av locket till cylindern, fyllde på bromsvätska, skruvade tillbaka locket, började pumpa upp tryck… och inget hände. Jag luftade systemet, fyllde på mer bromsvätska, pumpade… och inget hände. Luftade, fyllde, pumpade… och inget hände. Igen och igen och igen. Jag luftade och fyllde systemet, framlänges och baklänges, tills jag fick slut på bromsvätska. Jag orkade inte åka och jaga ny bromsvätska, så jag gjorde kväll. Det gick nån gammal Beck-film på Fyran som jag tror att jag sett förut. Och sen var dagen slut.

Annonser

1 kommentar

Under Okategoriserade

Ett svar till “Härskarringen

  1. Ping: Nybörjaren ska köra Gotland Grand National | Endurobloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s