Monthly Archives: juni 2015

Saker att göra när man inte kan köra

Det bästa med att ha revbensrelaterat körförbud är att man får gott om tid att gå igenom hojen och notera allt man kört sönder eller slitit ut. Det sämsta är allt annat. Jag tänkte därför lista några av de brister jag kunnat konstatera och som jag måste fixa nån gång när jag får feelings.

  • Bakfjädringen
    Vad är fel? – Fjädringen glappar i infästningen, så jag misstänker att lagren är dåliga.
    Vad har hänt? – Jag gissar på normalt slitage. Eller rymdvarelser.
    Vad händer om det inte åtgärdas? – Inte den blekaste. Sämre stötdämpning antar jag, vilket förmodligen är dåligt.
    Är det akut? – Ingen aning. Men det verkar jobbigt att ta ut de gamla lagren, så antagligen skjuter jag upp jobbet tills det är för sent.
2193724466_f3aace2ff6_o

Tänk om jag vurpar hela tiden för att fjädringen är dålig. Jag kanske är en förare i världsklass egentligen. (Too much) Thinking av the Italian voice / CC BY 2.0

  • Bromsljuset till frambromsen
    Vad är fel? – Bromsljusbrytaren sitter inte fast på handbromsen för att fästet har gått av.
    Vad har hänt? – Slitage, handhavandefel eller sabotage. Eller rymdvarelser.
    Vad händer om det inte åtgärdas? – Bromslampan lyser konstant.
    Är det akut? – Vem skulle någonsin ligga bakom mig i spåret så länge att de hinner börja intressera sig för om jag bromsar eller inte? Det här fixar jag knappast innan det är dags att besikta hojen igen. Dessutom är brytaren svindyr – mer än 500 spänn för något man skulle kunnat löda ihop själv om man inte hade skolkat på elektronikslöjden.
  • Drivpaketet
    Vad är fel? – Kedjan, framför allt kedjelåset, börjar se lite trött ut.
    Vad har hänt? – Slitage kanske, eller så har jag kört in i något. Eller rymdvarelser.
    Vad händer om det inte åtgärdas? – Kedjan kan gå av. Förutom att en brusten kedja kan slå sönder hela motorn vore det ju just snyggt med ett kedjebrott mitt inne i skogen en halvmil från depån. Det skulle bli en festlig promenad hem med cykeln på ryggen och skrubbsår i skrevet.
    Är det akut? – Vet inte riktigt. Kedjan håller ju ihop än så länge, men det är nog klokt att inte vänta tills den förvandlar motorn till ett plockepinn. En försvårande omständighet är att man bör byta hela drivpaketet när man byter kedja, vilket verkar krångligt.
  • Vänster barkbuster (alltså den där aluminiumskenan som sitter i en båge runt handtaget som skyddar handen mot all skit man kör in i)
    Vad är fel? – Fanskapet ligger i väskan istället för att sitta fast på hojen.
    Vad har hänt? – Expanderskruven med vilken man skruvar fast barkbustern i styret har vibrerat loss eftersom jag är en slöfock som slarvat med att efterdra den.
    Vad händer om det inte åtgärdas? – Jag krossar knogarna nästa gång jag passerar för nära ett träd. Antagligen tvingas jag amputera och får ersätta handen med en krok.
    Är det akut? – Japp. Jag smäller styret i träd hela tiden.
Jag skulle i och för sig vara i gott sällskap. Captain Hook's Revenge av Thomas Hawk / CC BY-NC 2.0

Många känner inte till att Kapten Krok var en lovande enduroförare innan han började slarva med sina barkbusters.
Captain Hook’s Revenge av Thomas Hawk / CC BY-NC 2.0

Det kan här vara på sin plats att nämna att Lennart är en stor motståndare till barkbusters. Han menar att den extra vikten på styret kraftigt försämrar styrförmågan och han förespråkar istället den betydligt lättare varianten, s.k. musöron, som erbjuder ungefär lika mycket skydd för händerna som ett Mariekex. Förmodligen är Lennart en kunnig förare som inte kör in i träd om han inte verkligen vill, och jag kan förstå att någon som han prioriterar manöverduglighet framför ett skydd som ändå aldrig gör nytta. Jag å andra sidan, kan knappt bestämma i vilket ungefärligt väderstreck jag ska köra – än mindre välja spår och kryssa mellan hinder – så jag skulle antagligen sätta titanskenor som en bur runt hela hojen om jag bara kunde svetsa. Jag väljer alltså barkbusters framför musöron alla dagar i veckan.

Det ska även tilläggas att det var ett helvete att få tag i en ny expanderskruv. Just den här skruven säljs inte löst av de stora mc-firmorna, så jag fick tipset att köpa helt nya barkbusters för en tusing för att jag tappat en skruv för nån femtiolapp. Eftersom jag är både bindgalen och snål nappade jag inte på det här fina erbjudandet, utan letade ihärdigt vidare. Efter att ha finkammat internet hittade jag en återförsäljare i Kållered av alla ställen, som inte bara sålde den lösa skruven utan även kunde skicka den för en billig peng. Detta gladde en god vän som är uppvuxen på, och bloggar om, Hisingen. Han gjorde givetvis en stor affär av det hela och tog det som intäkt för Göteborgs allmänna förträfflighet. Jag är inte sämre än jag uppmärksammar de som förtjänar det, så tack så mycket för detta, Göteborg! Jag lovar att försöka låta bli att svina ner så mycket nästa gång jag är på besök.

2 kommentarer

Filed under Okategoriserade