Monthly Archives: maj 2015

Fiaskohelgen del 2 – Söndag

Dagen efter fiaskolördagen (en söndag alltså, om ni har svårt att hänga med) var det dags för revansch. I strålande morgonsol mötte jag upp Masen vid garaget för gemensam färd ut till banan med ett stopp för att tanka hojarna inplanerat på vägen. Att det här skulle bli en dag att minnas började jag ana redan vid macken när Masen blandade bromsvätska istället för tvåtaktsolja i bensinen. Exakt vad som hade hänt om han hade startat motorn med den häxblandningen i systemet var ingen av oss speciellt sugen på att ta reda på – vi misstänkte att det nog hade blivit ungefär samma effekt som om man blandat propplösare i nyponsoppan – så Masen fick vända tillbaka till garaget för att montera bort tanken och tömma ut hopkoket medan jag på egen hand fortsatte ut mot banan.

Jag har kommit fram till att det med min körstil, som i vänliga ordalag skulle kunna beskrivas som ”återhållsamt okontrollerad”, funkar bäst om jag puttrar runt det första varvet i mycket lugn takt innan jag ökar farten under efterkommande varv; under det första varvet har jag ingen balans och i stort sett ingen kontakt mellan hjärnan och kroppen. Det här känner Masen mycket väl till, så när jag kör med honom kan jag såsa fram i min takt med gott samvete och utan någonting att bevisa. Som bekant hade dock Masen vänt tillbaka till garaget, så jag hängde på några andra förare som körde betydligt fortare än vad jag brukar göra under mitt uppvärmningsvarv. Fullt medveten om att jag måste värma upp i min egen takt för att hitta rytmen i körningen kom jag den här dagen, med en dåres logik, fram till slutsatsen att jag nu skulle köra mitt första varv i deras tempo.

Jag gjorde alla fel man kan göra: jag hade för låg (!) fart just här, jag höll inte blicken tillräckligt långt fram, jag tittade på hindren istället för på det spår jag skulle hålla, jag slirade på kopplingen, jag minskade gaspådraget istället för att öka och jag hade kroppen i fullständig obalans och i total dissonans med bågen.

didn't even try
Inte ens parkeringen blev speciellt bra.
didn’t even try av green.thumbs / CC BY-NC 2.0

Själva vurpan borde ha varit helt odramatisk. Jag har säkert vurpat på liknande sätt 25 gånger hittills utan att stuka annat än självförtroendet, men den här gången var det annorlunda. Jag landade på norra Europas vassaste sten och slog i en del av ryggen som inte täcks av ryggskyddet. Eftersom det tog mig 15 minuter, 50 ”helvetes jävlar så ont det gör” och 150 stönpustar att klättra upp på cykeln igen bestämde jag mig för att det var färdigåkt för den här dagen och trixade mig återigen tillbaka till depån via knappt farbara omvägar.

Väl i depån var jag så tilltufsad att jag knappt kunde lyfta armarna tillräckligt för att få av mig hjälmen. När jag ömkade mig för gubbarna i klubben möttes jag av en hel del medlidande, men detta övergick snabbt i målande beskrivningar av hur någon körde Novemberkåsan med brutna handleder och skörbjugg, någon annan fick kedjebrott vid Abisko och fick bära hem cykeln över kalfjället, och en tredje körde Dakar-rallyt i bar överkropp utan solkräm. Antagligen, jag var fullt koncentrerad på att inte börja gråta som Lille Skutt och lyssnade inte så noga.

”Åk och kolla upp det där så att det inte är nåt allvarligt, men se till att ha motorcykelutrustningen på dig så får du vård omedelbart”, sa gubbarna. ”Nä men jag biter nog ihop och åker hem och vilar mig istället”, ljög jag för att inte verka mesig och åkte raka vägen till akuten. Väl på sjukhuset konstaterades att dagens äventyr hade kostat mig tre revben och upp till fyra veckors konvalescens.

Funny Face
Jag avstår helst från att bildgoogla skador efter motorcykelvurpor, så här är istället en bild på en katt med en överlägsen min.
Funny Face av Trish Hamme / CC BY 2.0

Det var helt enkelt en sån där helg då man önskar att man hade stannat hemma i sängen istället, men som helgen utvecklade sig hade jag väl i så fall blivit dammallergiker eller fått fibromyalgi eller nåt istället.

1 kommentar

Filed under Okategoriserade

Fiaskohelgen del 1 – Lördag

-Vet du hur fort du körde?

-Nja, definitivt inte fortare än 70.

-Nähä, men hörrudu, det är 50 här.

-Jaha. Åfan. Så det säger du. Ja men då körde jag definitivt inte fortare än 50.

-Snyggt försök.

Med fortkörningsböter redan i bilen på väg ut till banan trodde jag att helgen inte kunde bli värre, men det skulle visa sig att jag redan här borde vänt och åkt hem igen.

Police Action
Jag borde framför allt inte ha försökt fly från polisen.
Police Action av Danny Hammontree / CC BY-NC-ND 2.0

Den här dagen skulle jag och en klubbkamrat, Kling, guida en ny nybörjare – alltså en förare med ännu mindre erfarenhet än jag – runt banan. Jag hade en stark känsla av att det här skulle bli lite som att en blind leder en blind och var därför en smula motvillig till en början, men Kling övertalade mig med smicker och snygga ord. Dessutom får jag erkänna att jag var ganska sugen på att jämföra mig med någon som befann sig på ungefär samma nivå som jag själv för tre månader sen för att se om jag utvecklats något sen det här projektet inleddes.

Vi hann köra i ungefär fem minuter innan jag körde sönder växelspaken. Exakt hur det gick till vet jag inte, men spaken hängde slapp som en Uppsalastudent dagen efter Valborg och cykeln var fast på treans växel. Ingen av oss hade med några verktyg ut i spåret och vi tvingades därför åka tillbaka mot depån. Eftersom det är en alldeles utomordentligt dum idé att köra ett endurospår mot körriktningen fick vi tuffa tillbaka via omvägar i knapp styrfart. När vi väl var tillbaka i depån visade det sig som tur var att Kling hade med sig prylar så att vi kunde fixa växelspaken, men allt schabbel hade kostat oss mer än en timme som vi annars hade kunnat ägna åt kvalitetsåkning.

När vi äntligen var klara med skruvandet och kunde börja köra på riktigt skulle det snabbt visa sig att jag glömt både hjärnan och balanssinnet hemma. Jag var rutten. Jag körde skitdåligt. Jag fick inget flyt i körningen alls och satte dagens standard när jag efter 50 meter bromsade omkull för att undvika att köra på den nya nybörjaren som fått motorstopp framför mig.

hammer

En sån där dag när just inget funkar, ni vet. Self portrait – Me first, safety last #3 av MattysFlicks / CC BY 2.0

Min enda tröst var egentligen att vi hade en lika dålig dag alla tre. Backjäveln till exempel, som jag faktiskt besegrat vid ett tidigare tillfälle, var stört omöjlig den här dagen. Vi vurpade på samma ställe allihop, mitt i backen just efter en liten bergsklack där man gärna tappar fart för att fegheten slår till när framhjulet lättar från marken, och fick hjälpas åt att i tur och ordning släpa respektive cykel uppför backen.

Efter ett varv var den nya nybörjaren, som ägnat större delen av dagen åt att svära så det ekade i skogen över att hans cykel inte hade elstart och för att han därför fick kicka sig utmattad vid varje motorstopp, alltför trött för att köra vidare. Jag och Kling ville revanschera oss för det usla första varvet och bestämde oss för att fortsätta köra. Jämfört med det första varvet gick körningen förhållandevis bra, men eftersom vi förlorat så mycket tid på växelspakshelvetet i början hann vi inte mer än ett ytterligare varv.

Efter dagens körning kunde jag, efter att ha jämfört mig med den nya nybörjaren, visserligen konstatera att jag definitivt utvecklats de senaste tre månaderna, men att det verkligen inte betyder att jag eliminerat de nybörjartabbar som är så pinsamma att jag önskar att jag hade haft med mig en skämskudde ut i spåret; jag tabbar mig bara inte riktigt lika ofta som tidigare. Besviken över att jag hann köra så lite och allt annat än nöjd med min insats bestämde jag mig för att köra även på söndagen. Då kunde det omöjligen gå sämre.

Jag hade fel.

2 kommentarer

Filed under Okategoriserade