Monthly Archives: februari 2015

Erik och Mackan körde GGN

Erik och Mackan, ni vet den där programledarduon som med sina charmigt bonniga dialekter på uppdrag av TV6 filmar diverse spontana upptåg till synes utan manus (inte att förväxlas med Anders och Måns eller Filip och Fredrik som jobbar enligt exakt samma koncept. Vad är det egentligen med mediafolk och dialekter?), startade under 2011 sin programserie 99 saker man måste göra innan man dör. Ett jävligt roligt program om ni frågar mig.

Den 19:e saken man måste göra innan man dör är att köra Gotland Grand National, en av världens största endurotävlingar och tillika en institution inom svensk motorsport:

50% av Erik och Mackan klarade av att slutföra tävlingen. Om jag läst resultatlistan rätt kom han på sista plats i sin klass av de som slutförde loppet, men det förtar enligt mig ändå inte prestationen. Att utan träning eller andra förberedelser och utan tidigare erfarenhet ta sig runt ett varv på den 22 km långa banan är helt enkelt bra gjort efter förutsättningarna.

Vart vill jag då komma med detta? Jo det här är en stor bidragande orsak till att jag givit mig ut i enduroträsket över huvud taget. Om Erik och Mackan kan köra Gotland Grand National kan jag också. Skillnaden är att jag tänkte förbereda mig en smula innan.

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Snöspår

Rösterna i mitt huvud har kritiserat mig för att jag så gott som alltid skriver om nåt dråpligt som inträffat i garaget och aldrig om likaledes dråpliga saker som inträffat i endurospåret. Jag är den sortens person som alltid försöker ta till mig av låtsaskritik från människor som inte existerar, så idag ska jag inte skriva om skruvande över huvud taget. Jag ska istället försöka sammanfatta mina upplevelser från de två senaste helgernas körning. Detta är ju trots allt endurobloggen och inte garagebloggen.

Om ni inte levt i ett atombombsäkert skyddsrum med en foliehatt på huvudet det senaste halvåret så har ni märkt att den här vintern varit riktigt kass, som vinter betraktad. Ingen tjäle i marken ger dåligt fäste med dubbdäcken, och ingen snö innebär fler hårda saker man kan landa på om man vurpar. Detta kanske inte är något som de kunniga förarna ligger sömnlösa och grubblar på direkt, men eftersom jag i dagsläget ligger på i snitt tio vurpor per körning kan det göra ganska stora skillnader för mitt fysiska välbefinnande.

Flying
Skönt, bara nio vurpor kvar.
Flying av felixtsao / CC BY 2.0

Under de senaste två helgerna har det dock snöat ganska rejält, med minusgrader den första helgen och plusgrader den andra. Jag, min arma idiot, blev förstås jublande glad och trodde att snökörning var snökörning, men jag fick lära mig den hårda vägen att blötsnö är bland de värsta underlag man kan hitta i endurospåret.

Första helgens körning gick, jämfört med debuten, alldeles utmärkt. Hårt och isigt underlag med ett mjukt snötäcke ovanpå ger utmärkta förutsättningar för enduro och jag fick så bra flyt i körningen att jag nästan kunde koppla av under de partier på banan som en riktig förare skulle betrakta som ”enkla” (jag betraktar dessa som ”kriminellt svåra”) och lägga fokus på att hantera de partier som jag betraktar som fullkomligt omöjliga (t.ex. uppförsbackar, nedförsbackar, sluttningar och krön). Jag hade problem med att växla och bromsa stående, men totalt sett kändes körningen riktigt bra.

Den andra helgen startade jag hojen fullt övertygad om att jag över en natt blivit i klass med världseliten och att det bara var en tidsfråga innan jag skulle vara redo för Six Days, men moder natur skulle snart ta ner mig på jorden igen. Tung blötsnö i kombination med mjukt underlag innebär att cykeln går precis vart den vill, oavsett vad bihanget som håller i styret tycker. Hur jag än bar mig åt kunde jag inte lägga tillräckligt mycket vikt på framdäcket för att kunna styra, så varenda kurva blev en potentiell dödsfälla där jag allt som oftast åkte åt ett håll och cykeln åt ett helt annat. Jag bad de bättre förarna om tips, men vad jag än frågade fick jag samma svar: ”gasa mer, kör fortare.” Cykeln går rakt fram i kurvorna, vad ska jag göra? ”Gasa mer, kör fortare.” Jag tappar fäste i uppförsbackarna, vad ska jag göra? ”Gasa mer, kör fortare.” Cykeln brinner och jag har ångest, vad ska jag göra? ”Gasa mer, kör fortare.” Jag börjar tro att de jävlarna driver med mig.

När väl vurpan är ett faktum så uppstår ytterligare ett delikat problem i det här vädret. Cykeln blir tung som ett as av all blötsnö som fastnar på den och det är helt hopplöst att baxa upp fanskapet igen när den ligger begravd under en halvmeter gyttja.

mud bath
Och det blir knappast lättare att få upp cykeln när älgfamiljen satt sig på den.
mud bath av  Dan Bergstrom / CC BY-NC 2.0

Upp som en sol och ned som en pannkaka alltså, men jag antar att jag får bita ihop och kämpa vidare. Jag har redan sett ut min absoluta hatsektion på banan – vi kan kalla den Backjäveln – och hädanefter tänker jag lägga allt fokus på att klara den. När jag klarar Backjäveln utan att vurpa kan nog självförtroendet vara återställt.

1 kommentar

Filed under Okategoriserade

Endurorutan

Känner ni Lennart? Jag har aldrig träffat karln och för några dagar sen visste jag inte ens om att han existerade. Nu har jag lärt mig en hel del om Lennart. Han är gammal vattenskidåkare, han är skåning, han tycker väldigt mycket om en viss MC-firma baserad i Västergötland, han gillar när varor beställda från internet levereras ända fram till dörren och han är väldigt duktig på att skruva på sin enduromotorcykel.

Lennart har bestämt sig för att dela med sig av sina kunskaper i det evangelium han kallar Endurorutan. Under i skrivande stund inte mindre än 38 avsnitt på YouTube snackar Lennart motorcykelskruvande och kommer med sina bästa tips. Jag tycker att det varit lärorikt att titta på Lennarts härjningar i garaget, och då känns det självklart att skicka lite uppmärksamhet åt hans håll. Här kommer del 1:

Känns det inte lite som att Lennart är en kille man ska känna till om man ägnar sig åt sånt här?

2 kommentarer

Filed under Okategoriserade