Monthly Archives: november 2014

Framgaffeln

Det här med framgaffeln alltså. Om vi nu leker med tanken att jag faktiskt lyckats få bort den smuts som orsakade oljeläckaget så var metoden att använda ett bladmått riktigt bra, tack så mycket för tipset Carl Hagenblad på SOE. Skruva bort all plast och annan bråte som är i vägen, peta ned skrapringen med en skruvmejsel, mula in ett bladmått eller något annat tunt där skrapringen satt, veva runt tills du tröttnar, spraya på med 5-56, tryck tillbaka skrapringen, skruva tillbaka plasten, klart. Svårare är det inte – i teorin. I verkligheten är en framgaffel en ganska avancerad konstruktion som kan sätta myror i huvudet i varje fall på en nybörjare som mig.

fork
Felaktigt utförda gaffelrenoveringar är den tredje vanligaste orsaken till zombieepidemier i västvärlden.
(fork_neck_5260 av Pete / CC BY-SA 2.0)

Vi börjar med skrapringen. Det här verkar inte vara något mer märkvärdigt än en sorts gummipackning som sitter mellan det inre och det yttre gaffelbenet och vars huvudsakliga syfte tycks vara att se till att smuts inte kommer in mellan dem. Ett ädelt syfte naturligtvis, eftersom smuts mellan gaffelbenen tydligen kan ge upphov till att framgaffeln läcker olja, men hur kommer skrapandet in i bilden? Skrapar skrapringen, och i så fall vad? Förhindrar skrapringen skrap? Från vad? Mot vad? Den otydliga terminologin åsido, det förhåller sig dessutom som så att man måste iaktta försiktighet när man lossar skrapringen eftersom den lätt kan skadas. För någon som aldrig tidigare lossat en skrapring kan det vara väldigt svårt att veta exakt hur hårt man vågar peta med den vassa skruvmejseln mot den mjuka och ömtåliga skrapringen.

box
Så här hårt.
(11/11/2011 Mumbai Fighters vs Dolce & Gabbana Milano Thunder av WorldSeriesBoxing / CC BY-ND 2.0)

Dessutom framstår det för mig som lite märkligt att man måste vara så rädd om skrapringen när man väl konstaterat att smuts tagit sig in mellan gaffelbenen. Om jag förstått skrapringens syfte och uppdrag rätt är den alltså till för att förhindra att smuts kommer in från första början, så om skrapringen hade gjort det jobb den är satt att utföra borde man väl inte ha några problem med en läckande framgaffel över huvud taget? Av detta följer alltså att om det finns smuts mellan gaffelbenen så har skrapringen redan gått sönder och borde bytas. Eller? Jag har ju som bekant ingen aning. Att hålla smuts borta är kanske bara en av skrapringens oerhört många viktiga uppgifter, vad vet jag. Jag tror mig dock känna till en sak: för att kunna byta skrapring måste man sannolikt montera isär delar av framgaffeln, och eftersom jag mest av allt i världen gärna slipper detta just nu utgår jag ifrån att skrapringen är i fin form och längtar efter att få återgå till sitt arbete.

När skrapringen väl är borta återstår sen att avlägsna all smuts genom att trycka in ett bladmått mellan gaffelbenen och med hjälp av detta skrapa ut smutsen. Det låter busenkelt, men jag föreställer mig att packboxarna i framgaffeln, precis som skrapringen, är känsliga för yttre åverkan och att man därför bör passa sig för att hacka alltför aggressivt med bladmåttet. Det finns dock ett specialverktyg för den här typen av åtgärder, Seal Doctor, och baserat på hur det är utformat bör man kunna gissa sig till ungefär hur långt in bladmåttet ska pressas. En idiotsäker metod skulle ju även kunna vara att faktiskt köpa sig en Seal Doctor, men varför ska man göra det enkelt för sig?

frust
Svårigheter bygger karaktär.
(It’s all too much av Graham Reznick / CC BY-NC-ND 2.0)

Annonser

2 kommentarer

Filed under Okategoriserade

Det första trevande skruvandet

Vad går det här projektet ut på egentligen? Jag vet inte riktigt om jag ska vara ärlig. Jag antar att det övergripande målet är att ha roligt, men för att kunna ha så roligt som möjligt måste jag antagligen utsätta mig för sånt som är mindre roligt. Som t.ex. att lära mig saker. Lära mig meka, lära mig serva, lära mig sitta kvar på cykeln, lära mig att kliva upp på cykeln efter att ha misslyckats med att lära mig sitta kvar på cykeln, och säkert en hel massa annat. Inget av detta låter egentligen speciellt lockande. Förstå mig rätt: jag tycker om att kunna saker. Väldigt mycket t.o.m. Men för att kunna saker måste man först lära sig saker, och att lära sig saker är jobbigt.

Det här med mekandet till exempel. Enligt de kunniga (gissningsvis, jag har ju egentligen ingen aning) människorna på MxReview bör man som spekulant på en begagnad motorcykel genomföra en rad kontroller för att upptäcka eventuella fel innan köp. Eftersom jag är både läskunnig och i någon mån förmögen att följa en checklista kunde jag konstatera att den cykel jag var intresserad av läckte olja ur framgaffeln och att bromsarna tog dåligt. Säljaren var beredd att sänka priset när jag påtalade detta och jag köpte därför cykeln. När jag gratulerat mig själv till mitt geni, mitt goda affärsmannaskap och min läskunnighet slog det mig: hur i helvete åtgärdar jag det här?

skrot
Lite färg och en smörjning borde räcka fint.
(IMG_4572 av John Goetzinger / CC BY-NC-SA 2.0)

Enligt internet, och allt som står på internet är sant, kan läckaget i framgaffeln bero på att, enkelt uttryckt, skit befinner sig på en plats där skit inte ska befinna sig. Med lite tur kan det gå att få bukt med skiten och därmed även läckaget genom att skrapa runt med ett bladmått innanför den inre skrapringen (?). Med denna metod kan problemet åtgärdas i stort sett utan att saker och ting måste skruvas isär, vilket är ljuv musik för mig eftersom jag får handsvett och ont i bröstet bara av tanken på att montera isär hela framgaffeln. Så fort jag tagit reda på vad en skrapring är tänker jag ge detta ett försök.

När det gäller bromsarna verkar detta symptom kunna uppstå till följd av en rad olika orsaker, varav så gott som samtliga innebär att något måste skruvas isär. Ord som bromsbelägg, bromstryck, bromscylinder, bromsolja och luft flimrar förbi vid en snabb Google-sökning. Jag tror mig veta vad luft är, men i endurons underbara värld tänker jag inte ta några chanser. Jag låter helt enkelt bromsfixandet mogna en stund i bakhuvudet medan jag ger mig på framgaffeln.

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Vad har jag givit mig in på?

Så kom till slut den dagen då jag övergav min japanska plastraket och torra asfaltsvägar till förmån för en orange offroad-maskin och gyttja. Hur gick det här till? Jag har ingen tidigare erfarenhet av motocross eller enduro, jag vet knappt hur man byter tändstift, jag har inget abnormt stort intresse för motorsport, och jag känner mig alltid dum när jag provar nya saker.

noobMycket riktigt.
(MATTster chief is a noob av Matt Grimm / CC BY-NC-SA 2.0)

Förutsättningarna för att det här projektet ska falla väl ut kunde alltså vara bättre, men som Hunter S. Thompson en gång skrev, ”anything worth doing is worth doing right.” Motorcykeln står i garaget, utrustningen finns i garderoben och skogen ligger öppen. Nu är det bara att löpa linan ut!

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade